Welcome to my cryp

Några bilder från lägenheten vi ska hyra i Åre maj-nov.

Sebbe rankar - Säsongens 10 bästa och 3 sämsta

Säsongens 10 bästa

1. Åre som helhet - ingen annan stad i Sverige kompletterar vacker natur, grym skidåkning, förstaklassigt uteliv och skön stämning lika bra som Åre.

2. Den magiska solnedgången i februari - himlen brinner och ett stormområde drar in. Vackrare solnedgång har jag sällan skådat, och den här fick jag till och med på kort.

3. Skidlärarkursen - rolig vecka där jag mötte många fantastiskt intressanta människor. Och så åkte vi en massa skidor med.

4. Kalla januaridagar med härligt nordiskt ljus. Ett fantastiskt kallsnöåk i Östra Ravin som man inte glömmer.

5. Tisdagar på Bygget - personalkvällarna bjuder alltid på topp klass uteliv. Förfest at ”the Bang” och varierad musik på de tre dansgolven. Oftast avslutat med en hamburgare på Max vid tretiden.

6. Februaris snöstormar - tråkigt så länge de varade, men snömängderna resulterade i puderåkning i klass med Canada.

7. Soliga slaskdagar i april - perfekta parkdagar där man bara fick trängas med liftvärden vid liften. Första åken i svarta hopplinjen, och fet googlebränna.

8. JOSS - Jon Olsson Super Sessions. Den internationella världseliten bjöd på grym åkning, bland annat under ett oförglömligt kvällssession i Stendalen där det filmades med helikopter.

9. Milkokossan på toaletten - Mitt och James practical joke som lurade i stort sett alla i omklädningsrummet.

10. Falukorvsmobilen - förtjänar en plats på listan. Originellt, konstigt, och fullkomligt galet.

Säsongens 3 sämsta:

1. En veckas sjukdom - halsflussen som däckade mig till att missa 8 skiddagar.

2. Stölder i personalrummet - försvunna skidor och stavar, men det drevs till sin spets när min mobil blev stulen.

3. Hemkomsten - aldrig har Tranås tett sig mindre tilltalande än när jag satte min fot här igen efter 3 månader i paradiset.

Fotosession i Tusenmetern

Film från svarta linjen

Soliga snöslaskdagar i svarta linjen

Efter att hela säsongen ha kollat halvt skräckslaget på de enorma kickarna i Bräckes svarta åklinje, bestämde jag mig en galen morgon för att testa att hoppa dem. Efter att ha flugit över landningarna på alla röda hopp, insåg jag att jag behövde en ny utmaning; hopp där man kan maxa farten utan att för den delen krossa fötterna av plattlandning. Så med adrenalin upp till öronen äntrade jag för första gången porten till den svarta linjen med avsikten att faktiskt hoppa dem, och efter några minuters betänketid kastade jag mig nerför inrunnet med sikte mot den fyrmeterhöga kicken. Med skakiga ben närmade jag mig kicken med en enorm fart, och som ett monster som hotade sluka mig reste den sig mot mig. Någon sekunds betänketid fick jag, innan jag försvarslöst kastades ut i en 15 meter lång luftfärd. En frihetskänsla hann infinna sig innan jag mjukt och smidigt landade och fortsatte mot nästa jätteberg av snö.

Att börja hoppa svarta linjen har gjort jibbingen så mycket roligare, då långa luftfärder ger gott om tid för att träna olika grabs och rotationer. Efter några dagars träning har nu trickpåsen fyllts på med flera olika grabs så som mutegrab, japan air, nosegrab, truckdriver och ugly grab, några rotationer med grab och idag lärde jag mig handplant. Men då en bild säger mer än tusen jibbtermer, så följer här en liten bildspecial från några soliga snöslaskdagar i parken.

Och förresten, när jag ändå är igång och skriver kan jag passa på att avslöja att jag ska flytta till Åre. Jag, Nisse och Daniella har hyrt en 5:a i centrala Åre över sommaren, så den 17 juni flyttar jag upp till Åre. Lite bilder och så kommer upp senare...

JOSS - Jon Olsson Super Sessions (Dag 1)

Nu har årets stora skidfest börjat, Jon Olsson Super Sessions. Runt om Åreskutan har det sedan flera veckor byggts upp fem olika features: ett hopp med 30 metersplatå, ett enormt step-up hopp, en step-up corner, ett trippelhopp och ett old-school puckelhopp. Idag laddade åkarna upp med en galen kvällssession i Stendalen, där ett enormt step-up hopp stod och väntade på åkarna, medan kvicksilvret sjönk i takt med att solen gick ner bakom fjälltopparna. När vi anlände till sessionen vid fyratiden hade ljudet precis kommit igång, och snart vrålade Luke Vanvaal ut trickbenämningar till tonerna av känd skidfilmsmusik. Åkarna, som i ett team med en filmare och en fotograf ska göra en skidfilm på en vecka, värmde upp (!) i hoppet med 1080 graders rotationer och volter, och den cirka 4 sekunder långa luftfärden bjöd på spektakulära trick.

Till tävlingen hade Jon bjudit in den yttersta världseliten, med åkare som X-games vinnarna Andreas Håtveit och Simon Dumont, och snart började de komma igång med enorma trick. För att göra filmningen ännu mer spektakulär, filmades det snart med såväl follow-cam (en åkare hoppar med och filmar) och från helikopter.

Efter två kalla men helt underbara timmar av fartfylld action bestämde vi oss för att ge oss, och stelfrusna skråade vi bort mot 1000-meters platån, där vi fick åka nypistade backar i en underbar kvällssol. Och då kvällen avlutas med film och tacos, kan man nog kalla det för en superdag.

Feta krascher och strålande sol

Så var säsongens bästa vecka till ända. När solen tittade fram mot en klarblå himmel på tisdagsmorgonen, var det få säsongare som trodde sina ögon. Halvkisande letades solglasögon och spegelglas fram, och snart började googlebrännorna att frodas på rödfrusna ansikten. För som brukligt i Åre följdes det vackra vindstilla vädret även av kyla, med upp till 25 minusgrader på morgonen.

Men utan snöänglavakt hade veckan kunnat börja betydligt sämre, då jag nämligen var ytterst nära att skada mig svårt när jag åkte offpist. För under tisdagen var jag nämligen ute och åkte offpist, och sakta letade jag mig fram till olika bra åk. Men olyckan är aldrig längre bort än hård vind i Åre, så efter ett plötsligt felskär på vindpackad snö, löste ena skidan ut och jag började tumla runt. Efter att ha slått runt några gånger på grund av den höga farten, kände jag plötsligt ett sug i magen och hur föll. Och jag föll alldeles för länge. Så mycket hann jag tänka. Sen slog jag i snön hårt och obamhärtigt, med huvudet och ryggen först, innan jag mörbultad träffades av en eftersläntrande fallande skida. Omtöknad och lite smått chockad blev jag liggandes för att känna efter att jag inte skadat mig, innan jag försiktigt vågade resa mig upp. När jag fick se va som hade hänt drog jag häftigt efter andan; jag hade fallit handlöst ner för en sex meter hög klippa och landat mitt emellan två vassa stenar. Och inte blev det bättre för att ena skida låg kvar högst uppe på klippavsatsen.

Klippan där jag ramlade ner.


Min landning mellan stenarna uppifrån klippkanten.

Levande men blåslagen plockade jag två dagar senare upp min syster vid tågstationen, och efter en oerhört effektiv morgon befann vi oss endast två timmar senare uppe på toppen. Några 890 fallhöjdsmeters åk senare bultade adrenalinet och mjölksyran i benen och vi bestämde oss för att äta lite, innan vi avslutade dagen med härlig puderåkning i Tväråvalvet.

Under dessa underbart vackra dagar har jag även jobbat en hel del. Tre mornar i rad tog jag hand om två små tjejer mellan 3 och 5 år vid rullbandet i Tegefjäll, och i fredags guidade jag runt tre holländska snowboardtjejer i skidsystemet. I lördags började jag och Peter jobba med en grupp engelsmän som var nybörjare, men eftersom de var så glada och trevliga vågar jag utse dem till en av säsongens roligaste grupper. Från att ha glidit på platt mark första dagen kunde vi idag gå vidare till att åka ankarlift och testa parallellsvängar. De var så nöjda att de bjöd Peter och mig på lunch imorgon på Bustamon.

Ikväll åker Mirre hem igen, och efter att ha avslutat hennes fyra skiddagar med ett åk i Östra Ravinen är vi båda förtjänta av pizza och glass på Madonna. Mer än så har jag inte att säga om denna underbara vecka, då den inte går att beskriva i ord. Men eftersom en bild säger mer än tusen ord, har jag klippt ihop ett litet bildspel med härliga sol- och snöbilder, samt en liten railedit från Bräckes röda raillinje.